Mitt långa liv hittills ter sig mer och mer som en ofattbar gåva: I över 71 år har mitt liv och min livstråd hållits intakt…

Den tidiga barndomen i Norrköping, Kina och Indien. Den svåra hjärnhinneinflammationen i första klass på internatskolan i Kodaikanal med vård på missionssjukhuset i Tiruppattur, då mamma och pappa i Mysore inte visste något förrän jag var frisk igen. De busiga pojkåren med sport och läsning och avancerade busstreck. Hemkomsten till Sverige och tonåren i Norrköping. Inlemmandet i pingstkyrkan genom dop och ungdomsarbete och sång och musik och massor av gudstjänster. Kamrater, flickvänner och hormoner och dålig kunskap om livet, kärlek och sex men Guds beskydd under de åren. Kärleken till Gittan i artonårsåldern och mötet med henne som blev min livskamrat i vått och torrt, henne som jag lärde mig kärlekens sanna ABC med… och relationens ABC där vi fortfarande inte är fullärda…. Gifta i över femtio år nu… det är över 2600 veckor och en bra bit över 18000 dagar… och nätter….och många, många kärleksmöten…. och fnurror på tråden…. och lugna, trygga perioder ….och ”vulkanutbrott” och pyrande missnöje och tråkiga känslor….och trygg kärlek igen….

Två underbara, begåvade och speciella barn…och ett barnbarn….

Och den ofattbara nåden och storheten i att på något sätt ändå vara utvald av Gud och använd som ett redskap, som förkunnare och Guds tjänare – i Sverige på olika platser, i Indien, i Sovjetunionen och OSS-länderna, Kazakstan och alla de andra länderna och platserna med tillfälliga besök och upplevelser och möjlighet att tjäna Gud.

Och sångerna, alla sångerna jag har fått skriva… och alla jag sjungit tillsammans med, särskilt barnen…

Och de där särskilda tillfällena då något stort utlöstes….A-C, L, U.. och S.. i Örnsköldsvik, Bajkal i Almaty, Solveig i Strängnäs…..Samarbetet med David Wilkerson i Stockholm, tolkningen på ”apati-budskapet” som sen spreds i massor på video och sen på internet…. att sångrösten finns kvar och musicerandet och minnet av sångtexterna…..

Och dikterna och texterna under årens lopp…..

Jag minns också fortfarande pingstväckelsen och predikanterna och församlingarna och de ekumeniska kontakterna och personligheterna och sångerna sen slutet av 1960-talet och ända tills nu. Och de gamla sångerna och en del av de nyare sångerna, alltihop finns inom mig fortfarande.

Och bibelorden och sanningarna och erfarenheterna och upplevelserna, alltsammans finns som en levande, vibrerande, tjock ”navelsträng” genom flera årtionden och fortfarande i stånd att ge liv och överföra näring och tillväxt. Allt finns där nu. Nuet rår jag om. Morgondagen vet jag inget om. En trafikolycka, ett sjukdomsfall eller trauma, en hjärnblödning eller hjärtattack eller smygande eller galopperande demens, vad som helst kan när som helst klippa av den där tjocka, vibrerande navelsträngen, sammanvävd av biologi och psykologi och människa och naturliga talanger, gudomligt inflytande och andliga gåvor.

Jag är en enda människa, en unik människa. Det finns andra som kan mer och är mer, men bara jag är jag.

Just nu svävar jag mellan hav och himmel och jord som en albatross. Jag är en skicklig flygare på mitt sätt och med stort vingspann och stor aktionsradie. Jag är en albatross. Tack, Gud för mitt liv!