Nygifta Peter och Vera

På näthinnan har jag

• De två männen som böjde knä på trottoaren i staden, medan begravningsföljet i bilar körde förbi på gatan.
• De hundratals små ukrainska minnesflaggorna med soldaternas namn på, nedstuckna i rabatterna vid minnesmärken i stan.
• Drygt 30-åriga änkan Valera som med sina små barn i småstaden försöker hitta livet och fotfästet igen efter att för åtta månader sen i en kista ha fått hem maken Artyum från fronten i östra Ukraina.
• Församlingsmedlemmarna i kyrkan som i varje söndagsgudstjänst stående och med allvar sjunger en välsignelsebön över Ukraina och ber om beskydd, hjälp och fred.
• Det drygt 20-åriga alldeles nygifta paret Vera och Peter, som är på några dagars smekmånadsresa och konvalescens i Karpaternas friska luft och lugn och ro, innan de snart återvänder till fronten i Kherson för att leverera mat och förnödenheter och tröst och andlig hjälp till människor som bor i skyddsrummen under marken medan drönarna och raketerna slår ner i närheten.

För ett par dagar sen kom jag och fem reskamrater hem från 4-5 intensiva dagar i västra Ukraina – i Lviv och i Lvivs oblast (”län”). Resan arrangerades av PMU – Pingströrelsens internationella hjälporganisation med vittförgrenat arbete i många länder – i samarbete med de ukrainska pingstvännernas hjälporganisation Edobro, som bland annat arbetar mycket för krigets offer i östra Ukraina.

Vi hörde inga flyglarm och inga skott där i Lviv-regionen, men kriget är närvarande överallt genom alla internflyktingar som tas emot, och genom begravningsföljena i både stora och små orter och genom de hundratals nyligen ordnade gravarna för orternas pojkar och män som stupat i kriget under dessa tre år.

Lviv har 800 000 invånare och är huvudort i ett oblast med 3,5 miljoner invånare. Här ser man det välordnade moderna Ukraina, där vardagslunken finns och där man försöker leva som vanligt. Utvecklingen i landet med utbyggnadsprojekt och hjälp till ”vanligt folk” får stå på paus nu, medan all energi och ekonomi går till att Ukrainas stridskrafter ska orka fortsätta att stå emot det väldiga Ryssland med sin enorma befolkning. Statistiken visar att tre gånger så många ryska soldater stupar i striderna, jämfört med de ukrainska förlusterna. Anledningen lär vara att de ukrainska befälen inte skickar ut sina soldater i striden, om det inte finns en rimlig chans att skydda dem och få dem välbehållna tillbaka, med den ryska ledningen verka se mer cyniskt på spillda liv bland sina unga män.

Vi mötte och pratade med ganska många som lämnat sina sönderbombade hus och orter och tagit sig till orter i västra landet. Vi hörde om, hur man sett rysk beskjutning med fosforgranater som ödelägger och bränner allt de hamnar på.

Samtal med krigets offer

Viktor från Umeå deltog i matutdelningen

Internflyktingar berömde och prisade mottagandet de fått av människor dit de kommit.
Och kyrkorna finns i detta och delar ut matkassar, logerar flyktingar i kyrkor och församlingshem.
Vi deltog i gudstjänst med matutdelning och fick höra flera berättelser.

Mötena med alla fantastiska människor i olika församlingar och kyrkor har gjort stort intryck.
Den välorganiserade barnverksamheten på vardagar och söndagsskolan i kyrkan samlar massor av barn. ”Livets skola” i vår värd Ivans kyrka på eftermiddagstid en dag i veckan samlar över 100 barn, varav de flestas föräldrar inte är medlemmar i kyrkan. Där finns det engelskundervisning å två olika nivåer, matlagning, teckning och skapande verksamhet samt avancerad dataundervisning och programmering där man gör robotar (dvs barnen jobbar med detta).

Drygt 30-åriga änkan Valera

I söndags fick jag i den kyrkan vara med om Mors Dag med sånger och program och barnvälsignelse av sex nästan nyfödda barn. Då fick jag till ukulele på ovan och stapplande ukrainska sjunga min lilla sång ”Barn i Guds hand”. Annars höll jag mig till ryska i tal och tolkning.

En fantastisk resa! Jag är så tacksam! PMU kommer att använda oss i den här gruppen att åka ut till församlingar i Sverige som inspiratörer, och nu fick vi se vad PMU stöttar i ett av många länder.

Separat gör jag ett annat litet reportage i form av dikten ”De svarta och röda fanorna”.
Den kom till efter en oförglömlig resa till orten Radekhiv där vi träffade den unga änkan och sen på hemvägen i Lviv såg kyrkogården med cirka 1100 gravar för de stupade från Lviv i detta krig de senaste tre åren. Du kan läsa dikten och se bilderna och också lyssna på min läsning av dikten.

Hälsningar 14 maj 2025 från Ingvar H