En dag gjorde särskilt intryck på mig under resan till västra Ukraina i början på maj i år.
Den 9 maj, som firades till minne av andra världskrigets slut för 80 år sen, var jag  Lviv i västra Ukraina. Där hördes inga flyglarm, inga raketer eller fientliga drönare var i farten där.
Men kriget som pågått i tre år märktes genom de dagliga begravningsföljena och alla de nya gravarna efter de stupade pojkarna och männen.

Vi reste 80 km åt nordost till småstaden Radkhiv, där vi samtalade med internflyktingar från frontlinjen, bl.a. den unga änkan Valera – drygt 30 år gammal och med små barn.
Så besökte vi gravplatsen och hennes make Artyums grav.
På hemvägen stannade vi till vid den stora begravningsplatsen i Lviv med ett stort fält med de stupades gravar från detta krig – de soldater som kom från Lviv med omnejd.

På kvällen i mitt rum skrev jag dikten ”De svarta och röda fanorna”. Den kommer nedan, likaså en länk till en video med läsning och foton.

Hälsningar 15 maj 2025 från Ingvar H

De svarta och röda fanorna
I dag på sorgens upptäckarresa
i det någorlunda trygga Lviv-området
i västra Ukraina
reste vi åt nordost till småstaden åtta mil bort.

Dit har många av krigets offer flyttats
Från krigszonens ödeläggelse.
Men drygt 30-åriga Valera och hennes små barn
fick hem pappan och maken Artyum
i en kista för åtta månader sen.

Vi såg graven bland de stupades många gravar
I utkanten av den lilla stan.
I dag blev det två nya gravar där,
och tio likadana kistor finns på bårhuset
för de väntande begravningsföljena.

Vid återkomsten till Lviv stannade vi
vid den berömda kyrkogården med sitt museum
av berömda personers gravar
mellan mäktiga blommande kastanjeträd och askar,

Ett stort fält finns där med de nya gravarna
för de stupade i detta krig.
Cirka elvahundra gravar räknade vi till,
pojkarna och männen från Lviv.
Här som i småstaden – foton, namn och årtal,
blommor och anhöriga som ordnar blommorna
omkring sina älskade, som inte finns mer.

De ukrainska blågula fanorna hade också här
sällskap av av de svarta och röda.
Och nu visste jag varför:
När den blågula flaggan dränks i blod,
blir den – enligt legenden –
svart och röd.
Svart och röd,
blod och död.

Ukraina står i blom
med grönt gräs, gula rapsfält utanför städerna
och doftande syrener och kastanjeblom i storstan.
Men de svarta och röda fanorna
vill jag inte glömma,
får vi inte glömma.

Ingvar Holmberg Lviv, Ukraina 9 maj 2025
Länk till videon: