I lördags 2 augusti var jag med ett 50-tal förväntansfulla bussresenärer från Norrköping och Nyköping mm i Kungsträdgården, Stockholm,  på bön- och lovsångsfestivalen med uppskattningsvis
10 000 andra från olika delar av landet. I vår grupp var vi från Sverige, Ukraina, Indien, Chile och ett par afrikanska länder. Vi gjorde alla stora ögon och gladdes åt mötet med alla i olika åldrar. Flera av oss var hesa av sjungandet och bönen, när vi (alltför tidigt, tyckte många) efter några timmar gick tillbaka till bussen och åkte hem igen.
Mötesledarna och lovsångsteamen riktade sig både till de redan troende och till alla andra som gick igenom eller fanns i denna imponerande oas mitt i Stockholms city och bara ett par hundra meter från Stockholms mest kända affärscentrum NK.

På uppvägen åt vi en utmärkt lunch på Scandic, Södertälje, och många av oss hade matsäck och stolar med oss. Oväntade möten med bekanta och vänner blev det också, och jag fick själv en inplanerad kaffestund och pratstund med min dotter Qarin som bor i en av förorterna till Stockholm.

Ett par av de starkaste intrycken för mig var dels mötet och bönen tillsammans med två unga grabbar med biblar i händerna som ville bekanta sig med mig och be tillsammans med mig, dels när jag bland många andra räckte upp min hand för att ta emot helande förbön, upplevde hur två Herrens lärjungar ställde sig intill mig, frågade om mitt namn och sen lade händerna på mig och bad varma böner.

Ukrainska Anna, en av våra tre närvarande av de många ukrainska flyktingarna i vår kyrka, var överväldigad och lycklig, ja, salig, och talade om detta gång på gång med mig sen i bussen.

Vi kände att vi var en del av ett stort folk, som samtidigt var en stor familj.

En fantastisk upplevelse!

Hälsningar 4 augusti 2025 från Ingvar H